m.w.i.a.b.

Det var en gång en fin groda. Grodan ville en dag gå mot den stora sjön för att spotta på stenen där han hade en padda till vän. Grondans humor är ovanligt ovanlig. Den lilla råttan i dammen hade en cykelpump av plast. Cykelpumpen hade en funktion som kunde göra luftballonger utav ballonger. Grodan och råttan och paddan och rumpnissen som heter Olinda skulle lämna kvarteret vid sjön. Luftballongen steg mot bergstopparna som var gjorda av små mjukglassar. När dom hade landat på mjukglasstoppen bestämde gud att det skulle regna en massa fula godisbjörnar. Rumpnissen var ledsen för att hon hade glömt sin allra finaste och absolut skitigaste kanelbulle. Det var en vacker kväll som väntade. Olinda började tvivla på att han själv gillade mjukglassar. Han kände ensamhet och längtan efter potatismos. Det hela var en stor röra för drömmarnas Olinda. Saknad potatismos är det Olinda ogillar starkast. Han tittade på de andra med förtjusing över att dom gillade mjukglass så mycket, han ville också kunna äta mjuka glassar. Grodan mådde bra av att snarka medan paddan gjorde allt som stod på hyllan. På onsdag ska det bli tårtkalas. Alla är inte bjudna. Paddan var bjuden. Grodan var inte oinbjuden. Råttan väntade på inbjudan och Olinda hade mens så han fick komma. Idag säger Råttan god morgon natt. Konstigt va jag har funderat mycket över denna lilla historia som aldrig kommer bli publicerad. Vi säger hej tja till oss själva. För igår och i förrgår samt förra veckan visste vi att det skulle sluta med en fin bok. Den heter "Du lilla fula Groda som spottar på ballonger och gillar äckliga maränger slut".